Hälsokost...

Var på utflykt i helgen och var in i en liten butik som säljer ekologiskt och biodynamiskt odlade produkter. Nu är jag ingen kämpe för miljögifter, utsläpp och besprutningar, men ibland tycker jag att vissa saker gått lite för långt.

Jag handlar gärna matvaror som är vettigt framtagna och inte transporterade jorden runt. Men finns det inte något mellanting mellan att vara en storstadsyuppie med all världens teknik, storkonsumtion, stadsjeep och materialfixering till att vara en helylle typ i hemstickade raggsockor, sjal och jättelångt hängit hår?

Ja tillbaka till butiken, jag blir lite anti dessa helylle typer i sin "naturliga look" när jag ser att även deras miljömedvetna, hälsosamma rädda världen stil går ut på att tjäna pengar...

Påsarna är jättefina men vad sjutton innehåller dom?! De där kan jag väl plocka hemma på tomten istället för att sätta mig i bilen och köra till deras gulliga lilla butik och köpa dessa små helylle påsar och känna mig som att samvetet har lättat lite när det gäller misshandeln av vår moderjord.

Å hallå ekologiska maskrosor, jag undrar vad är det man ska bespruta för att de inte ska ta över och kväva ens fina maskrosor i det lilla maskroslandet.

Monster i hissen

Idag har vi varit på Judo igen. Vi är en lite trupp på fyra personer som nu för tredje gången provar på denna sport. Det är jag, syrran och två mycket bestämda herrar på 3 resp. 5 år.

Den här gången gick det inget vidare för mig och min 5-åriga judopartner. Han hade ägnat natten åt att ständigt slå upp sina ögon och yra upp till sittandes, från 01.30-07.00 då han gick upp för att titta på tv istället. Man blir inte i någon vidare form för instruktioner och övningar om man laddar på det här sättet. Så jag fick bita mig mycket i läppen och ta fram mitt största tålamod...

Det gick bättre för tre veckor sedan när vi var på vårt första judopass. Efteråt åkte vi alla fyra till mormor och morfar för lunch. Mormor frågade då de små herrarna hur det varit. "Vi snurrade runt varandra och sen slängde vi upp varandra i taket", sa min kompanjon. Jag har dock inget minne av just detta. Men det är förstås har man blivit uppslängd i taket av en femåring kanske man inte minns så mycket sen. Den andra herren sa med mycket allvarlig röst att det fanns monster i hissen. Mormor såg lite förvånad ut och kom inte riktigt på någon bra följd fråga på det här...
Förklaringen är att mina kära syster "hotade" de små herrarna under passet med att det kunde komma upp monster med hissen som var utanför judolokalen. Detta efter att de flera gånger under passet hade rymt ut till hissen som låg utanför lokalen. De passade på när vi vuxna skulle få lite instruktioner och träning i judons ädla konst (det blir ännu knepigare när man får hämta rymlingar hela tiden). Det är det finurliga med den här träningen att vi föräldrar ska också träna (jag som hade tänkt mig att vara lite passivt sällskap). Vi har värsta biten tycker jag, för vi ska fysträna och kasta varandra hit och dit, jag som är stel som en planka och osmidig som en vägskylt tycker att det är en riktig utmaning.

Barnen bara leker en massa...
Fast de tycker nog också det är tufft ibland för det är mycket balans och koordination för dem.

Den lille monstermannen svarade efter första gångens träning sin far när han undrade hur det varit på judon. ”Det var bra, vi fikade”. (Det gjorde vi hos mormor coh morfar efter maten).

Flexibel aptit

Barn har väldigt flexibel aptit...

- Får jag ta en glass?
- Nä.
- Men en bulle då, jag är döhungrig?
- Om du är hungrig får du mat. Vi har precis ätit och du åt inte upp dina makaroner, vi fick slänga dem.
- Men de var ju klet på dem, de var äckliga.
- Det var inte klet, det heter stuvade makaroner.
- Jag tycker inte om kletiga makaroner. Får jag ta en kaka?
- Nej! Mat kan du få.
- Då är jag inte hungrig!

Så fort gick det över. Som vuxen tycker man ju att man har lite rättigheter t.ex. att varva de vanliga makaronerna med klet-makaroner någon gång ibland.
Lite variation borde man ha rätt till!

Bada...

Aaaaaaaaaa.... skriet ekar genom huset och snabba fötter dundrar mot köket på nedervåningen.
- Han hällde jos på mig! Hela soffan är full med jos. Jag är alldeles blöt. Illtjutet blandas med en arg papparöst. Hhhmmmm jag bestämmer mig snabbt för att surfa vidare på övervåningen. Det verkar vara så himla sökigt där nere. Nu får yngsta sonen en utskällning av sin far, men han verkar inte så bekymrad över det. Skit också nu kommer äldsta sonen stormandes upp till mitt gömställe.
Friden är störd och jag kan inte ignorera kaoset längre. Äldsta sonen redogör snabbt för händelse förloppet på nerevåningen. Han satt i soffan och tittade på TV när hans lillebror frågade om han ville bada? Han svarade helt oskyldigt ja på den frågan (ser med stora ledsna ögon på sin mor). Då hällde lillebror hela sitt josglas över storebror och det hade han ju ingen aning om att lillebror tänkte göra. Hulk, hulk stackars storebror nu får han gå och duscha (i badrummet) på grund av all kletig jos och soffan vill jag inte se så jag sitter kvar här uppe. Nästa morgon vid frukostbordet diskuterar de två bröderna Lilla spöket Labans film. Då får jag helt plötsligt in fakta som förändrar situationen igår markant.
Lillebror berättar med en finurlig min i ansiktet om en scen i filmen.
Lillasyster Labolina frågar Lill prins Bus om han vill bada och sen häller hon sitt saftglas över Lill prins Bus. Hhhhmmmm... en deja vu-känsla infinner sig!
Har inte jag upplevt det här förut? Kan man stämma Sandrews, eller i alla fall be dem betala en kemtvätt av soffan?!