Monster i hissen

Idag har vi varit på Judo igen. Vi är en lite trupp på fyra personer som nu för tredje gången provar på denna sport. Det är jag, syrran och två mycket bestämda herrar på 3 resp. 5 år.

Den här gången gick det inget vidare för mig och min 5-åriga judopartner. Han hade ägnat natten åt att ständigt slå upp sina ögon och yra upp till sittandes, från 01.30-07.00 då han gick upp för att titta på tv istället. Man blir inte i någon vidare form för instruktioner och övningar om man laddar på det här sättet. Så jag fick bita mig mycket i läppen och ta fram mitt största tålamod...

Det gick bättre för tre veckor sedan när vi var på vårt första judopass. Efteråt åkte vi alla fyra till mormor och morfar för lunch. Mormor frågade då de små herrarna hur det varit. "Vi snurrade runt varandra och sen slängde vi upp varandra i taket", sa min kompanjon. Jag har dock inget minne av just detta. Men det är förstås har man blivit uppslängd i taket av en femåring kanske man inte minns så mycket sen. Den andra herren sa med mycket allvarlig röst att det fanns monster i hissen. Mormor såg lite förvånad ut och kom inte riktigt på någon bra följd fråga på det här...
Förklaringen är att mina kära syster "hotade" de små herrarna under passet med att det kunde komma upp monster med hissen som var utanför judolokalen. Detta efter att de flera gånger under passet hade rymt ut till hissen som låg utanför lokalen. De passade på när vi vuxna skulle få lite instruktioner och träning i judons ädla konst (det blir ännu knepigare när man får hämta rymlingar hela tiden). Det är det finurliga med den här träningen att vi föräldrar ska också träna (jag som hade tänkt mig att vara lite passivt sällskap). Vi har värsta biten tycker jag, för vi ska fysträna och kasta varandra hit och dit, jag som är stel som en planka och osmidig som en vägskylt tycker att det är en riktig utmaning.

Barnen bara leker en massa...
Fast de tycker nog också det är tufft ibland för det är mycket balans och koordination för dem.

Den lille monstermannen svarade efter första gångens träning sin far när han undrade hur det varit på judon. ”Det var bra, vi fikade”. (Det gjorde vi hos mormor coh morfar efter maten).