Hipp hipp hurra!!!

Idag fyller jag år!

Tvåsiffrigt, men båda siffrorna är under 5.

Lura på den...

Jag har fått massor av fina presenter.

Halsband från SNÖ och egen tillverkade smycken av barnen, mycket fina med pärlor i alla färger. Fina underkläder och fina tröjor från Stadium. Kan rekommendera den "gosiga" man får många kramar när man har den på sig. Snyggaste dataväskan på denna planet (finns hos Bluebox.se). En väldigt häftig mobil, min stackars sambo skämdes över min gamla och köpte denna coola från Samsung. Jag lovar att jag ska använda den. Jag är inte så mobilig av mig, glömmer den hemma, glömmer ladda den...

Nu ska det bli ändring ska bära denna lilla juvel med mig :-)

Tusen tack alla snälla, nära och kära!

Kylskåpet

"Shit vi måste städa, mina jobbarkompisar kommer hit på onsdag!"
"Kan du limma på den där listen på bänkskivan, så vi slipper ha skivor stående i hallen".
Okej säger en lättad sambo, då kan han fly ut i garaget en stund och slipper städa. Jag far omkring och plockar å grejar. Det är ingen idé att dammsuga idag det får vi göra imorgon, det är nästan ingen idé då heller, för det räcker med en frukost i det här huset för att det ska se ut som ett bomb nedslag...
"Vad har du gjort" utbrister sambon när han återvänt in i huset. Han står i köket och stirrar på kylskåpet. Jag har plockat ner alla lappar säger jag glatt, stolt över att man ser vårt kylskåp igen. En chockad sambo utbrister "men det ser ju nästan fult ut". Det gör det väl inte, andra människor har inte såna här kylskåp! Ja men man blir ju alldeles bländad fortsätter sambon. Det kan jag hålla med om, vi är inte riktigt vana med allt ljus som nu reflekteras från kylskåpet. Men vi kan ju släcka lampan och bara ha tänt ovanför köksbordet! Då syns dessutom all smuts mindre.

Sen kommer äldsta sonen hem, stannar i dörröppningen till köket och utbrister förtvivlat "Vad har ni gjort, var är alla grejer, var är min önskelista?" Jag försöker trösta med att den ligger i lådan och jag hänger upp den igen på torsdag. Igen glädje-respons, bara ett förtvivlat "varför ska det se ut så här?". Det är finare så, är det igen som förstår det, suck...

Den tredje personen i hushållet, som suttit och tittat på TV kommer rusande in i köket och dundrar rakt in i skåpet bredvid kylskåpet. De brukar göra entré så i köket de yngre i hushållet. Tar sats och springer så fort de kan från TV-rummet rakt in i köket och rakt in i skåpet. Har aldrig förstått tjusningen i det där, tycker de borde göra ont i händerna?!

Efter att han har landat i skåpluckan utbrister också han "vad har ni gjort, kylskåpet är förstört". Vilken familj! Här försöker man göra lite fint för en gångs skull, men ingen förstår sig på det.

Sambon gör ytterligare ett försök senare på kvällen med inlägget "Är det inte bra om de får uppleva hur det ser ut på riktigt här?"
I vanliga fall hamnar allt som är viktigt på kylskåpet, allt som inte får glömmas bort. Och det är ganska mycket eftersom vi är lite halv senila i det här huset. Jag tycker förresten att skolor och dagis borde ha regler för hur man skriver kom ihåg lappar till föräldrar. För som det är nu blir man nästan aldrig av med några lappar på kylskåpet för de klämmer in så himla många grejer på samma lappar. Så även när den ena efter den andra matsäcken är avverkad, gympakläder nerplockade, burkar till pyssel med tagna m.m. så är det alltid något som man ska komma ihåg kvar på de där lapparna. Innan jul och innan sommarlovet är det tusen miljoner sådana aktiviteter att komma ihåg. Det ska fikas, pysslas, utflyktas, lussas och gud vet vad. Därför såg vårt kylskåp ut som jag vet inte vad tills ikväll. Nu ser man helt plötsligt vad det är för färg på det, men vänta bara på torsdag är moraset återstället och familjen lugn igen...

Fågel bestyr

Vi har gjort julfint till fåglarna ute vid fågelbordet jag och yngsta sonen. Pillat upp äpplen i busken bredvid, fyllt på med solrosfrön och hängt upp talgbollar. I morse när jag stökade runt i köket satt sonen och kikade ut genom köksfönstret. Så jag frågar glatt om han kan se några fåglar där ute.

Ända sedan vi flyttade in i vårt nybyggda hus för sex år sedan har jag väntat på småfåglarna på vintern. Fyllt på med fågelfrön, hängt ut talgbollar och julkärvar, men icke sa Nicke...
Hos oss har det bara seglat ner jättepippisar, svart och vita och i å för sig väldigt tjusiga men de har ju snott en hel talgboll i en tugga och rymt med den upp på något när liggande tak. Hur jag än har försökt förankra de där bollarna så har jag bara hunnit vända ryggen till så har de lite snyggt seglat ner och pillat loss dem.

Nu tittar sonen ut genom fönstret en lång stund och sedan säger han besviket "det är bara små sketans fåglar där ute". Tjoho det är ju små sketans fåglar jag vill ha!

Så nu äntligen har vi småfåglar hemma hos oss. Men tro inte att jag är nöjd för det. Vid vårt fågelbord pickar nu ett gäng små talgoxar varje dag, men jag vill ju ha domherrar också, så som det är på gamla julkort...

Så hit med några små sketans rödbröstade småfåglar och lite snö så ska väl julstämningen komma snart!

Kriget kommer...

För en vecka sedan vid köksbordet. Hela familjen satt och åt middag, regnet öste ner utanför fönstret i mörkret. Då började det tjuta eller tuta ut i mörkret - liknade mycket den där signalen som man i skolan fick lära sig skulle tjuta när det blev krig. Den tjöt första måndagen varje månad kl.15 eller det kanske den gör fortfarande?!
I alla fall, jag for upp från matbordet och tänkte nu är det krig!
Vad var det man skulle göra då? Stänga alla ventiler och stanna inomhus!

Eller nä, det var inte vid krig, jag tror aldrig vi fick veta vad man skulle göra vid krig. Men just det, signalen kunde ju tjuta också om någon fabrik hade exploderat och det fanns massa gifter i luften.

Jag yrade omkring och tjatade vidare , ”vad är det som låter?”. För att få sambon att vakna upp ur sin dvala. Han gick till ytterdörren och kikade ut en stund i mörkret på regnet sen gick han tillbaka och fortsatte äta. Så skulle man inte göra, det är jag bombsäker på!

Vid det här laget hade jag kommit på att man ska sätta på radion för att få information. Jag satte på radion och rattade runt bland kanalerna.
Vilken kanal är det som sänder krigsinformation, gör dom det på Rix fm? Det kändes inte så för där skvalade musiken på som vanligt. Irriterat frågade jag min oengagerade sambo om han visste någon krigskanal? Mummel mummel med mat i munnen, "det går in och bryter alla radiosändningar om det är krig, men du kan ta P4". Äntligen hade han börjat fatta allvaret i det här. Det är klart man sak ha en statlig kanal inrattad...

Barnen tyckte också det började bli spännande det här kaoset. De föreslog glatt att det var en lastbil som tutade. Kan vi höra lastbilen på radion också?
Hhhhhmmmmm troligt att det står en lastbil mitt i ösregnet, i kolmörkret, i en villaort på landet, en lördag kväll vid sex och tutar. Varför då? Finns ju inte en kotte att tuta på då, till och med älgarna stod väl och tryckte under någon gran i skogen.

När jag fått in P4 förstod jag varför min sambo plötsligt hade engagerat sig i frågan. Sportsändning! Ja, ja för krigets skulle fick vi lyssna på sportradion under hela middagen till min sambos stora förtjusning. Han brukar aldrig få ha den på annars när vi äter. Efter maten orkade jag inte med kriget längre, tutandet hade tystnat så skit samma, vi får väl sitta här och bli bombade då, för på sportradion tänkte de då inte varna oss. Vi har ändå ingen bunker att krypa ner i och ut ville man ju inte gå i ösregnet.

Så här efteråt undrar jag om det var min kära sambo som arrangerat detta för att få lyssna på sporten under middagen. Vem sjutton är det som i så fall har ställt upp att tuta i mörkret? Dagens middag förflöt lugnt eller lugnt är det aldrig vid vårt middagsbord, men den var som vanligt i alla fall. Han kan kanske inte köra samma trick två lördag i rad...

Granbyggande indian till förfogande

Nu har jag hittat ett nytt intressant jobb. Granbyggare!

På skeppsbrokajen står det en enorm julgran. Det finurliga med den är att det är ingen riktig gran, eller nja den består av riktiga grangrejer. En jättestam som de har borrat hål i och stuckit in enorma grankvistar i, varje kvist är typ som en normal julgran. Ja i alla fall, min slutsats är att någon måste ha byggt denna julgran alltså borde man kunna blir julgransbyggare. Jag har inte sett några sådana platsannonser ännu, vet inte riktigt vilket företag man ska söka på, granbygget AB...
Det verkar i och för sig vara ganska säsongsbetonat, men tjänar man bra, kan man ägna resten av året att se ut nya passande grangrejer till nästa säsong. Ett litet problem är bara att jag inte har någon skog och för att få ihop till denna lilla skapelse tror jag man behöver dra fram över granskogarna som värsta "Gudrun".

Ett annat tips jag fick för några veckor sedan var att jag borde skriva in indian i mitt CV. Nu är det inte så att jag har ett exotiskt förflutet på Amerikas kontinent. Nä jag har arbetat som indian, tro det eller ej. Varje sommar i min ungdom var jag indian. Varje rekryterare som får se det i CV:et kommer av ren nyfikenhet bli tvungen att kalla mig på intervju, sa min tipsare entusiastiskt. Kanske skulle ha bara indian, ja eller i kombination med granbyggare så kan det bara inte bli fel.
Mer flexibel än så borde man inte kunna bli…

Julklappar

Vill ha en ny dataväska, tycker om de här två från Golla resp. Walk on water.

En liten kompis till datorn!

Barnen gillar Schack, det här är jättebra för det kan man leka med också, finns roliga hos Lego också! Systersonen kanske skulle behöva en sån här finurlig apparat som lagar DVD-skivor, men jag vet inte om han skulle uppskatta om tomten kom med den.

Ni andra läser ju vad jag skriver så ni får hålla er till julafton......

Husläkaren

Ikväll tittade han in igen på ett besök, min lille husläkare. Han la handen på min panna och sa ”oj, oj, oj det finns ingen hjärnskalle där inne” (alltid vad jag misstänkt, låter allvarligt, hoppas det inte är kroniskt…). Den lille husläkaren knackar sedan på mina armar å ben och konstaterar att jag har inget skelett, det är därför jag hostar så mycket!

Då kommer mellan läkaren. En mycket mer sympatisk läkare, undrar om man kan byta husläkare? ”Stackars dig mamma, du skulle behöva en stor kopp te med honung i”. Trevlig prick, den ordinationen ska jag just verkställa när den siste mannen i hushållet stormar in.

”Det är för i h*lv*t* billigare att köpa en ny slinga istället för att köpa nya lampor till den där skiten”. Det känns som en Flashback det här! På något konstigt vis känns detta som en ceremoni vi gjort flera år i rad innan 1:a advent. Yngsta sonen och jag har tidigare i kväll hängt ut lampslingan i en buske på tomten, så att den ska kunna lysa fint på söndag. Vi pluggade dock inte i kontakten i uttaget eftersom det saknades en lampa i slingan. Undra hur det är möjligt? Varje år när julen är slut rullar vi fint ihop ljusslingan och lägger den i en kartong på vinden. Sen är det inte en kotte som rör den förrän ett år senare till advent, när vi försiktigt rullar ut den och hänger den i en buske. Då helt plötsligt funkar inte en lampa! Alla lampor lyste förra året innan vi rullade ihop den. Kanske är den lille fen som bor i julkartongen och har det mörkt och tråkigt när hon väntar på nästa jul. Så då tänder hon slingan och låter den lysa ett helt år i kartongen, enda logiska förklaringen.

Den lilla fen upplyste min yngsta son mig om idag, jag visste inte att hon fanns, men det gör hon. Hon finns på riktigt och hon kommer med julklappar. Jag försökte med att det kanske var Tingeling i Peter Pan som han menade, men nej julklappsfen finns på riktigt.

Jag misstänker att hon har kommit till oss på grund av mina hot om jultomten… Enligt föräldrakursen ska man aldrig hota, men det funkar alldeles för bra för att det ska gå att uteslutas helt i vårt hushåll. Just nu slinker det ofta ur min mun ”att om du inte… så kommer inte jultomten”. Inte så snällt. Men nu har det ju dykt upp en julklappsfe som dessutom saboterar våra ljusslingor.

Halsont

Nu finns det länkar angående giraffspråket inlagt på det tidigare inlägget med det namnet - för er som önskade veta lite mer.

Usch idag har jag riktigt ont i halsen, mår inte alls bra...

I morse väcktes jag av en pratsam ung herre. Klockan 7.20 satt han på min huvudkudde och babblade, jag gjorde mitt bästa för att ligga alldeles still och blunda hårt. Min hosta avslöjade mig dock. Var tvungen att hosta lite ibland. Rätt som det var i min lossas "djupsömn" kastar sig den pratsamma herren fram och skriker Buuuuuuhhhuu i mitt öra.

Nu gick det ju inte att lossas sova längre. Fick jag ta fram all pedagogik jag lärt mig på föräldrakursen och lugnt å sannsatt förklara att det är hicka man kan bota genom att skrämmas inte hosta. Den unge herren tog ingen vidare notis om det utan vill veta om jag hade gjort illa mig någonstans också. För har man ont i halsen och gjort illa sig någonstans då måste man åka till sjukhuset direkt! Sen undrade han om vi inte skulle åka och köpa lite halsmedicin (vart man nu gör det 7.30 en söndagsmorgon...). Ja, ja har man ont i halsen kan man inte svara på så många frågor så det var lika bra att stiga upp. Till den lille herrens stora förtjusning - än en gång har han vunnit morgonslaget.

Nu har "spöket" somnat och jag kan njuta av en kopp varmt te i lugn och ro utan all denna omtanke...

Facilitator

Idag har jag suttit hela förmiddagen i möte, inte min typ av dag.
Tycker inte om möten. Skriva en massa obegripliga saker i fina rutor och protokoll...

I alla fall så sa den mötesansvarige att vi bör ta in en facilitator som konsult.
Hupp!!!
Det fick mig att vakna till. En facilitator det lät ju himlens flott, en sån kanske man ska bli när man blir stor. Jag är nämligen i en liten livskris just nu, har varit det i 3 år nu. Funderar på vad jag ska uträtta egentligen i livet när det gäller arbetsbiten. Kanske borde göra något helt annat? Kanske borde utbilda mig lite? Kanske ska fortsätta med ungefär samma sak eller ska jag göra en hel omvändning och bli nåt helt tokgalet annat...
Ja så snurrar det på i mitt lilla huvud, har ännu inte kommit på vad som är "min grej" här i livet.
Tillbaka till facilitatorn. Var tvungen att fråga vad en sådan gör.
Svaret var inte riktigt vad jag hade önskat. Det blev ett tjockt svart streck över facilitator på min lista över spännande jobb. En facilitaor gör allt det där jag inte vill göra. Sammanställer allt som sägs på ett möte, ordnar ihop alla brainstorming-tankar på ett strukturerat sätt och utmanar mötesdeltagarnas tankar och idéer. Det heter så, utmanar.
Jag tycker mest dessa "utmanande personer" brukar vara ett störmoment. De ägnar sig hela tiden åt att ifråga sätta allt som det börjar bli något av. När beslut och action ska tas kliver den stora utmanaren in och vänder upp och ner på allt, och man får börja om hela proceduren från början. Detta utan att utmanaren själv har tillfört en enda lösning...

Känner mig som en småtjurig pensionär som inte vill ändra på någonting.

Tänk att det finns sådana personer ändå. Jag skulle behöva hyra in en hel binge facilitatorer i mitt liv, både privat och på jobbet som kunde strukturera upp alla mina tankar.

Härligt att ha en vid matbordet hemma. Då skulle man bara behöva brainstorma lite och säga att en storhandling skulle vara strategiskt riktigt för den här familjen. En middag varje kväll i veckan vore en bra lösning och kanske något alldeles extra spännande på onsdagkvällar som sätter sprätt på smaklökarna. Så sätter konsulten igång och faciliterar ihop en spännande veckomeny som alla i familjen älskar och en handlarlista. Sen behöver vi en konsult till som faciliterar hem maten från affären och snor ihop middagen varje kväll...

Ooooj nu behöver vi en badfacilitet också för nu håller ungarna på att slå ihjäl varandra i badkaret. Får nog facilitera det på egen hand...

Giraffspråket

I kväll har jag varit på den sista av fem föräldrakurs tillfällen som Mentor anordnar. Det har varit en jättebra kurs med en toppen föreläsare och 11 trevliga kurskamrater. Kursen har varit varannan onsdag och nu är den slut. Kommer att kännas tomt.

Vi har pratat om hur man ska kommunicera med sitt barn, hur man stärker självkänslan och självförtroendet hos barnet, etiketter som vi medmänniskor sätter på varandra m.m. Sen har vi lärt oss giraffspråket, det går ut på att man ska prata utan att ladda in känslor, långt mellan hjärta och hjärna. Låter ju hemskt känslokallt och stelt.... Men det är inte det som det går ut på utan snarare att när man är i en konflikt ska man inte hugga ifrån direkt och gå till anfall utan att försöka backa och se allt med lite perspektiv och inte vara så känslomässigt laddad. Då är det lättare att förstå den andres situation och diskutera problemen. Jättefint!

Har försökt lära min sambo detta, han är rätt bra på att hugga direkt...
Så jag förklarade allt för familjen vid frukostbordet en lördag morgon och kände riktigt hur pedagogiska vi skulle bli i vår familj nu :-)
Äldsta sonen nappade direkt på giraff och efter lite fnissande började han berätta en evighets lång historia om en apa som var bästa kompis med en noshörning... om alla djungelns djur.
Hhhhmmm lite från ämnet tyckte jag, sambon hummade lite från sportbladet som han ägnade sig åt med djup koncentration. Ja, ja det här ska nog gå bra tänkte jag.

Senare samma dag vrålade sambon från köket att jag fick komma dit på en gång och prata med mina giraffungar för han fattade inte hur man skulle kunna prata något himla giraffspråk om de inte ans lyssnade till vad man sa...

Ja, ja jag är i alla fall bra på giraffspråket, måste bara byta ut min familj...
Nu har jag till och med fått diplom i giraffspråk och annat :-)

Yngsta sonen sa tröstande att giraffer kan inte prata mamma, men dom kan nog lyssna för de har ju rätt stora öron. Så han tyckte vi kunde prata människospråk med dem istället.

J*********vla telefon

Jag blir galen!!!!!!!
Imorse fungerade inte vår telefon.
Helt totalt död.
Inte ett pip!
Vi har med hjälp av en kompis kopplat om först uttaget för att kunna surfa och prata i telefon samtidigt, vilket har fungerat fint i ca två veckor nu.

Tills i morse när sambon ringde mig på jobbet och meddelade snorkigt att telefon är död bara så jag vet det!

På något outgrundligt vis har detta med telefonjacken blivit mitt ansvar.
Kanske för att jag för ca 1,5 år sedan tröttnat på att i panik gapa till barnen att de inte får svara i telefon. Vilket de tyckte var mycket märkligt och inte alltid lyssnade på. För ibland gick det ju hur bra som helst att svara och ibland blev mamma helt galen (typ när hon satt mitt uppe i en bankaffär på internet .....).

Jag fick ett infall för 1,5 år sedan att det där ska väl inte vara så svårt att fixa.

Surfa runt och hittade en beskrivning på hur man letar upp först jacket i huset och enkelt kopplar om det till det jack där modemet sitter.

Gick glatt hem och talade om för sambon att jag fixar det här ikväll :-)
Tog telefonen i handen och skuttade glatt omkring i huset för att se var första jacket var enligt de busenkla instruktionernas alla regler. 10 min. senare konstaterade jag att vårt hus saknade totalt ett första jack! Så resten av planen grusades helt.

Efter det har jag åtskilliga gånger skrapat ihop lite ny jädrans anamma och pillat bort det vita höljet på uttagen och stirrat in på alla små färgglada trådar och blivit förbannad på dessa små skitans trådar. De går av när man skalar av den granna färgen, det är ett nedranns pilla att klämma fast dem i uttagets små springor och när de väl sitter där och man ska skruva tillbaka uttagen i väggen så hoppar dessa små förbannade trådar ur springorna.

I kväll har jag alltså återigen svurit över dessa små trådar, pillat ner dem i springorna, hållit andan när jag skruvat tillbaka uttagen för att sedan upptäcka att jag måste börja om igen för skiten där inne i väggen har hoppat ur medan jag har skruvat i skruven.....

Nu är det dock tillfällig fred mellan mig och uttagen för både telefonen och modemet fungerar .

Jättekudde

I söndags slog jag till, efter ca 1-1,5 års suktande efter varsin ”Fatboy” till barnen att gosa i framför TV:n. Nu blev det inte en Fatboy utan 2 st. ”Sit on it”. Jag har sneglat en längre tid på även dem då designtorget har dem i sitt sortiment. Jag vet egentligen inte riktigt vad som skiljer dem åt?!

I söndags tog yngsta sonen och jag en promenad för att klapp islandshästarna som finns ca 10-15 min från vårt hus. Bredvid hagen till islandshästarna finns en ladugård som är ombyggd och numer rymmer två butiker. Den ena är ”butiken på landet” och den andra är en nystartad barnklädesaffär som har några av mina favoritmärken bl.a. Reima tec och Nanook. SÅ där var jag bara tvungen att ta en titt när vi ändå var i krokarna, till sonens stora besvikelse, han hatar affärer. Han hade tur det blev en kort tur i affären för det första jag fick syn på var denna ”Sit on it”. Fem minuter senare vandrade vi hem. En nöjd son som sluppit ur affären och en nöjd mamma som beställt en kaki och en brun jättekudde och nu hade huvudet fullt med nya inspirerande idéer om hur huset hemma skulle göras om. Leveranstid är ca en vecka.
Så snart……

Premiär

Nu startar jag mitt bloggande!