Hipp hipp hurra!!!

Idag fyller jag år!

Tvåsiffrigt, men båda siffrorna är under 5.

Lura på den...

Jag har fått massor av fina presenter.

Halsband från SNÖ och egen tillverkade smycken av barnen, mycket fina med pärlor i alla färger. Fina underkläder och fina tröjor från Stadium. Kan rekommendera den "gosiga" man får många kramar när man har den på sig. Snyggaste dataväskan på denna planet (finns hos Bluebox.se). En väldigt häftig mobil, min stackars sambo skämdes över min gamla och köpte denna coola från Samsung. Jag lovar att jag ska använda den. Jag är inte så mobilig av mig, glömmer den hemma, glömmer ladda den...

Nu ska det bli ändring ska bära denna lilla juvel med mig :-)

Tusen tack alla snälla, nära och kära!

Kylskåpet

"Shit vi måste städa, mina jobbarkompisar kommer hit på onsdag!"
"Kan du limma på den där listen på bänkskivan, så vi slipper ha skivor stående i hallen".
Okej säger en lättad sambo, då kan han fly ut i garaget en stund och slipper städa. Jag far omkring och plockar å grejar. Det är ingen idé att dammsuga idag det får vi göra imorgon, det är nästan ingen idé då heller, för det räcker med en frukost i det här huset för att det ska se ut som ett bomb nedslag...
"Vad har du gjort" utbrister sambon när han återvänt in i huset. Han står i köket och stirrar på kylskåpet. Jag har plockat ner alla lappar säger jag glatt, stolt över att man ser vårt kylskåp igen. En chockad sambo utbrister "men det ser ju nästan fult ut". Det gör det väl inte, andra människor har inte såna här kylskåp! Ja men man blir ju alldeles bländad fortsätter sambon. Det kan jag hålla med om, vi är inte riktigt vana med allt ljus som nu reflekteras från kylskåpet. Men vi kan ju släcka lampan och bara ha tänt ovanför köksbordet! Då syns dessutom all smuts mindre.

Sen kommer äldsta sonen hem, stannar i dörröppningen till köket och utbrister förtvivlat "Vad har ni gjort, var är alla grejer, var är min önskelista?" Jag försöker trösta med att den ligger i lådan och jag hänger upp den igen på torsdag. Igen glädje-respons, bara ett förtvivlat "varför ska det se ut så här?". Det är finare så, är det igen som förstår det, suck...

Den tredje personen i hushållet, som suttit och tittat på TV kommer rusande in i köket och dundrar rakt in i skåpet bredvid kylskåpet. De brukar göra entré så i köket de yngre i hushållet. Tar sats och springer så fort de kan från TV-rummet rakt in i köket och rakt in i skåpet. Har aldrig förstått tjusningen i det där, tycker de borde göra ont i händerna?!

Efter att han har landat i skåpluckan utbrister också han "vad har ni gjort, kylskåpet är förstört". Vilken familj! Här försöker man göra lite fint för en gångs skull, men ingen förstår sig på det.

Sambon gör ytterligare ett försök senare på kvällen med inlägget "Är det inte bra om de får uppleva hur det ser ut på riktigt här?"
I vanliga fall hamnar allt som är viktigt på kylskåpet, allt som inte får glömmas bort. Och det är ganska mycket eftersom vi är lite halv senila i det här huset. Jag tycker förresten att skolor och dagis borde ha regler för hur man skriver kom ihåg lappar till föräldrar. För som det är nu blir man nästan aldrig av med några lappar på kylskåpet för de klämmer in så himla många grejer på samma lappar. Så även när den ena efter den andra matsäcken är avverkad, gympakläder nerplockade, burkar till pyssel med tagna m.m. så är det alltid något som man ska komma ihåg kvar på de där lapparna. Innan jul och innan sommarlovet är det tusen miljoner sådana aktiviteter att komma ihåg. Det ska fikas, pysslas, utflyktas, lussas och gud vet vad. Därför såg vårt kylskåp ut som jag vet inte vad tills ikväll. Nu ser man helt plötsligt vad det är för färg på det, men vänta bara på torsdag är moraset återstället och familjen lugn igen...

Fågel bestyr

Vi har gjort julfint till fåglarna ute vid fågelbordet jag och yngsta sonen. Pillat upp äpplen i busken bredvid, fyllt på med solrosfrön och hängt upp talgbollar. I morse när jag stökade runt i köket satt sonen och kikade ut genom köksfönstret. Så jag frågar glatt om han kan se några fåglar där ute.

Ända sedan vi flyttade in i vårt nybyggda hus för sex år sedan har jag väntat på småfåglarna på vintern. Fyllt på med fågelfrön, hängt ut talgbollar och julkärvar, men icke sa Nicke...
Hos oss har det bara seglat ner jättepippisar, svart och vita och i å för sig väldigt tjusiga men de har ju snott en hel talgboll i en tugga och rymt med den upp på något när liggande tak. Hur jag än har försökt förankra de där bollarna så har jag bara hunnit vända ryggen till så har de lite snyggt seglat ner och pillat loss dem.

Nu tittar sonen ut genom fönstret en lång stund och sedan säger han besviket "det är bara små sketans fåglar där ute". Tjoho det är ju små sketans fåglar jag vill ha!

Så nu äntligen har vi småfåglar hemma hos oss. Men tro inte att jag är nöjd för det. Vid vårt fågelbord pickar nu ett gäng små talgoxar varje dag, men jag vill ju ha domherrar också, så som det är på gamla julkort...

Så hit med några små sketans rödbröstade småfåglar och lite snö så ska väl julstämningen komma snart!

Kriget kommer...

För en vecka sedan vid köksbordet. Hela familjen satt och åt middag, regnet öste ner utanför fönstret i mörkret. Då började det tjuta eller tuta ut i mörkret - liknade mycket den där signalen som man i skolan fick lära sig skulle tjuta när det blev krig. Den tjöt första måndagen varje månad kl.15 eller det kanske den gör fortfarande?!
I alla fall, jag for upp från matbordet och tänkte nu är det krig!
Vad var det man skulle göra då? Stänga alla ventiler och stanna inomhus!

Eller nä, det var inte vid krig, jag tror aldrig vi fick veta vad man skulle göra vid krig. Men just det, signalen kunde ju tjuta också om någon fabrik hade exploderat och det fanns massa gifter i luften.

Jag yrade omkring och tjatade vidare , ”vad är det som låter?”. För att få sambon att vakna upp ur sin dvala. Han gick till ytterdörren och kikade ut en stund i mörkret på regnet sen gick han tillbaka och fortsatte äta. Så skulle man inte göra, det är jag bombsäker på!

Vid det här laget hade jag kommit på att man ska sätta på radion för att få information. Jag satte på radion och rattade runt bland kanalerna.
Vilken kanal är det som sänder krigsinformation, gör dom det på Rix fm? Det kändes inte så för där skvalade musiken på som vanligt. Irriterat frågade jag min oengagerade sambo om han visste någon krigskanal? Mummel mummel med mat i munnen, "det går in och bryter alla radiosändningar om det är krig, men du kan ta P4". Äntligen hade han börjat fatta allvaret i det här. Det är klart man sak ha en statlig kanal inrattad...

Barnen tyckte också det började bli spännande det här kaoset. De föreslog glatt att det var en lastbil som tutade. Kan vi höra lastbilen på radion också?
Hhhhhmmmmm troligt att det står en lastbil mitt i ösregnet, i kolmörkret, i en villaort på landet, en lördag kväll vid sex och tutar. Varför då? Finns ju inte en kotte att tuta på då, till och med älgarna stod väl och tryckte under någon gran i skogen.

När jag fått in P4 förstod jag varför min sambo plötsligt hade engagerat sig i frågan. Sportsändning! Ja, ja för krigets skulle fick vi lyssna på sportradion under hela middagen till min sambos stora förtjusning. Han brukar aldrig få ha den på annars när vi äter. Efter maten orkade jag inte med kriget längre, tutandet hade tystnat så skit samma, vi får väl sitta här och bli bombade då, för på sportradion tänkte de då inte varna oss. Vi har ändå ingen bunker att krypa ner i och ut ville man ju inte gå i ösregnet.

Så här efteråt undrar jag om det var min kära sambo som arrangerat detta för att få lyssna på sporten under middagen. Vem sjutton är det som i så fall har ställt upp att tuta i mörkret? Dagens middag förflöt lugnt eller lugnt är det aldrig vid vårt middagsbord, men den var som vanligt i alla fall. Han kan kanske inte köra samma trick två lördag i rad...

Granbyggande indian till förfogande

Nu har jag hittat ett nytt intressant jobb. Granbyggare!

På skeppsbrokajen står det en enorm julgran. Det finurliga med den är att det är ingen riktig gran, eller nja den består av riktiga grangrejer. En jättestam som de har borrat hål i och stuckit in enorma grankvistar i, varje kvist är typ som en normal julgran. Ja i alla fall, min slutsats är att någon måste ha byggt denna julgran alltså borde man kunna blir julgransbyggare. Jag har inte sett några sådana platsannonser ännu, vet inte riktigt vilket företag man ska söka på, granbygget AB...
Det verkar i och för sig vara ganska säsongsbetonat, men tjänar man bra, kan man ägna resten av året att se ut nya passande grangrejer till nästa säsong. Ett litet problem är bara att jag inte har någon skog och för att få ihop till denna lilla skapelse tror jag man behöver dra fram över granskogarna som värsta "Gudrun".

Ett annat tips jag fick för några veckor sedan var att jag borde skriva in indian i mitt CV. Nu är det inte så att jag har ett exotiskt förflutet på Amerikas kontinent. Nä jag har arbetat som indian, tro det eller ej. Varje sommar i min ungdom var jag indian. Varje rekryterare som får se det i CV:et kommer av ren nyfikenhet bli tvungen att kalla mig på intervju, sa min tipsare entusiastiskt. Kanske skulle ha bara indian, ja eller i kombination med granbyggare så kan det bara inte bli fel.
Mer flexibel än så borde man inte kunna bli…