Måndag - framme och i backen!

Idag har vi susat ner för gnistrande snö, i solsken och -5 grader.

Vi har även hunnit med en del strappatser...

Båda sönerna går i skidskola på förmiddagen, varsin grupp.

När jag kom för att hämta minstingen, typ 1 minut efter att skidskolan slutat var han inte där?!

Jag frågade skidskolan vart "I"är. De tittade lite frågande på mig och upprepade hans namn några gånger i försök att komma på vilken astronout det var (de ser ut som astronouter i sina skidhjälmar, rånarluvor och skidglasögon - man kan bara skilja dem åt på färgen på hjälmen och overallen). Den färgkombination jag sökte fanns inte på plats.

Skidläraren frågar lite ointresserat om inte hans skidor ligger där.

Nej! (irreterad mamma).

Fick han på sig dem alldeles själv? (förvånad skidlärare).

Hhhmmm... vid det här laget har sambon fått syn på sonen skidandes ner för backen, långt bort...

Vi kör i kapp honom och frågar vart han är på väg?

Svaret blir "Det var slut så jag ska hem nu!" (beslutsam ung man).

Själv har jag lyckats vrida axeln ur led, i backen, åkandes skidor utan att ramla.Det är en bedrift i sig, i och för sig är mina axlar skunkdåliga men ändå!

Äldsta sonen blödde näsblod i två timmar innan vi med hjälp av sjukvårdsrådgivningen fick stopp på det.

Fortsättning följer...